Nya perspektiv på uttryck och format

Stadens ytor—möten mellan rörlig bild och arkitektur

Det är generellt en utmaning att vidga förståelsen av vad film är och kan vara. Den gängse bilden är snäv och rymmer främst lång och kort spelfilm, dokumentär och på senare tid även serieformat av olika slag. Idéer om filmens form, uttryck och format—och framför allt hur film kan visas—utgår ofta från det invanda. Vi kan likna det vid tidigare föreställningar om vad konst är och kan vara—då formen var begränsad till tavlor och skulpturer. Detta har ändrats och idéen om vad konst är och kan vara är nu större. På liknande sätt bör vi utmana idéer om filmen. Hur skapar vi utrymme för andra uttryck och format?

”Oklara idéer måste få testas—i praktiken, på aktuell plats—för att sedan utvecklas.”

Isak Mozards ForRestart var ett av tolv projekt som valdes när Smart Kreativ Stad 2016 genom pilotstudie #2 erbjöd möjligheter att göra popupbiovisningar i staden. Hans visning skilde ut sig genom att den ägde rum i en sällan provad miljö; i skogsterrängen i Hagaparken. Besökaren vandrade sent på kvällen längs med upplysta promenadstråk till en glänta där videoverk projicerades på transparenta plexiglasskivor som skapade en upplevelse av att filmerna svävar fritt i miljön. Visningen följde idén om att genom att placera videokonst i skogen, skapa en typ av nullitet som är svår att uppnå i det byggda rummet. Isak Mozard gjorde senare ytterligare test och 2020 visades en utökad version—med fler visningsstationer och vidareutvecklad teknik—i Tjaukle på Gotland.

Reflektion från följeforskaren utifrån samtal 2:
Nya perspektiv på uttryck och format

 

Ett förändrat medielandskap och en förändrad mediekonsumtion ställer nya krav på filmens uttryck och format. Smart Kreativ Stad prövar möjliga vägar för filmen att skapa strukturer för att aktivera staden, utveckla nya visningspraktiker och samverka med aktörer inom arkitektur och byggbransch. I ett samtal på temat När filmens möter stadens arkitektur och ytor diskuterade företrädare från olika områden hur det offentliga rummets förutsättningar och arkitektur utmanar filmen som uttryck och ger den nya möjligheter att utvecklas och expandera som konstform.

I samtalet den 11 december 2019 deltog:
Alazar G Ejigu Tekn. dr, arkitekt och analytiker social hållbarhet, Tyréns samt forskare, Södertörns Högskola
Eli Bø Professor i produktionsdesign för film och TV (inkl scenografi för film), StDH
Emma Creed Masterstudent, StDH
Eva Henriksson Affärsområdeschef förvaltning, Vasakronan Stockholm
Jennifer Norström Projektledare, Smart Kreativ Stad
Louise Bown Filmkonsulent, Uppsala län
Maida Krak Producent och grundare av MADbunny
Martin Hallberg Sound Designer & Concept Developer, AFRY Ljud & Vibrationer
Salad Hilowle Konstnär och filmare
Stefan Hagdahl Chef, Stockholm Konst
Viktoria Wahlberg Innehållsstrateg, Vasakronan Stockholm
Sofie Weidemann Arkitekt och partner, White arkitekter

Moderator: Roger Mogert
Introduktion: Geska Helena Brecevic

Deltagande i branschöverskridande möte
På flera sätt framkommer det under samtalet att deltagarna sätter värde på att vara inbjudna. Att få möta människor från så många olika branscher som faller utanför ens ordinarie verksamhet är spännande. Att få veta mer om vad filmen är och kan vara, hur den visas och skulle kunna visas och att ges tillfälle att ställa frågor och lära är uppskattat. Det märks att rundabordsformen ger möjlighet att få inblick i varandras världar. Ett exempel är när begreppet ”nudging” nämns, något som var okänt för de deltagande aktörerna från kreatörssektorn, men en självklarhet för företrädare från fastighetsbranschen. Begreppet handlar om hur man kan styra människors beteende, till exempel med hjälp av konst och kultur. Detta är för många kreatörer ett främmande och instrumentellt sätt att förhålla sig till sin profession och exemplet tyder på behovet av att samtala branschöverskridande för att skapa större förståelse för varandras behov och förmågor. Utifrån samtalet kan konstateras att filmen med sina låga publika trösklar skapar bra förutsättningar för att tala om vägar för möjliga samarbeten.

Kompetenser
Samtalet uppehöll sig vid de kompetenser som behövs för att arbeta med rörlig bild och film i offentliga rum—om åskådare, temporalitet, flöden, gestaltning, rum, offentlighet osv. Vidare krav på underhåll över tid, tillstånd—vad behöver man kunna om detta? Här gavs exempel på hur krävande projektgenomföranden kan vara i offentligheten, där större arbetslag hade behövts, mer likt en filmproduktion. Samtalet bjöd också på exempel där företag anställer kreatörer för att möta behov de själva inte har kompetens att utföra, ljud och ljus till exempel. Specifik kompetens för en vidgad arbetsmarknad för kreatörer ledde över till utbildningsfrågor. Här berättades det att en tendens är att dagens studenter inte är lika begränsade av filmens format som tidigare. Behovet av curatorer med erfarenheter av offentliga gestaltningar inom filmområdet var också något som lyftes.

Öva—en förutsättning för ökad kompetens och utveckling
Från utbildningshåll talades om behovet att kunna möta upp elevernas gränsskridande praktiker, både vad gäller val av filmens format men också sätt att arbeta genreöverskridande. Det är en utmaning att ligga i fas med de möjligheter till att pröva och utveckla nya format och uttryck som hela tiden uppstår. För etablerade filmare och kreatörer som är nyfikna på och söker sig bort från traditionellt filmskapande till offentliga gestaltningar är det viktigt att få utrymme att pröva på plats. Att öva hur ens verk fungerar i den miljö de är avsedda för var något som kreatörerna var överens om.

Hållbarhet
Med utgångspunkt i diskussioner om diverse temporära projekt, konstaterades att det finns materiella hållbarhetsvinster i att arbeta med efemära uttryck, där materialåtgången är begränsad då det framförallt handlar om ljus och ljud. Kreatörerna efterfrågade möjligheter att på ett mer aktivt sätt använda temporärt outnyttjade lokaler runt om i stadsrummet, både för skapande och publika visningar. Detta är en annan aspekt av hållbarhet som handlar om att i större utsträckning använda befintliga infrastrukturer.